Många tror tyvärr att etik är ett subjektivt ämne; att det är omöjligt att identifiera en objektiv moralisk norm; att det är omöjligt att härleda moraliska principer från fakta. Detta är en mycket destruktiv åsikt. Det innebär att vi existerar i ett moraliskt vakuum, att en verklig moral inte kan existera, och att vi kan rättfärdiga vilka handlingar som helst. Subjektivismen förstör därför etiken. Om moral endast är subjektivt och individuellt kan en mördare säga: ?Enligt min moral är det rätt att mörda, och min moral är lika bra som din, för vad som är rätt eller fel är ju subjektivt.? Och en våldtäktsman kan säga: ?Enligt min moral är det rätt att våldta?.? Och en rånare kan säga: ?Enligt min moral är det rätt att råna?? o.s.v. Resultatet blir ett samhälle där folk inte har rättigheter; ett samhälle där de starka kan göra vad som helst på de svagas bekostnad. Därför behöver vi en objektiv etik.

Därmed inte sagt att människor alltid är objektiva. Men vi behöver inte ha objektiv kunskap om allt för att skapa en objektiv etik. Det är etikens grundläggande principer som måste vara objektiva, och utöver detta kan man även vara subjektiv. En objektiv etik måste baseras på ett objektivt grundvärde, och människans objektiva grundvärde är människans liv. Därför är rätten till liv den grundläggande rättigheten.

Om man vill leva i ett civiliserat samhälle måste man acceptera att det finns vissa objektiva moraliska riktlinjer som gäller alla människor. Man måste acceptera att människor har rättigheter. Utöver detta finns det mycket utrymme för individuella värderingar, och det är inte meningen att etiken ska detaljstyra människors liv. Men för att kunna leva efter ens egna värderingar måste man vara fri, och individuell frihet förutsätter att människor respekterar varandras rättigheter.

Även om du lyckades bevisa att en subjektiv moral är destruktiv så har du därmed inte bevisat att det inte är sant att den är det. På sin höjd har du bevisat att enligt din subjektiva moral är det ett olyckligt faktum. Nu anser jag inte att du har lyckats bevisa din poäng, och dessutom anser jag tvärt om att det är idén om en objektiv moral som förstör etiken.

För att kunna diskutera en objektiv moral måste vi veta vad det är vi diskuterar. Antingen var du väldigt dålig på att argumentera för din sak eller också verkar vi vara oense om vad vi menar med uttrycket objektiv moral. Vad är det egentligen du menar?

Slår man upp ordet "objektiv" i Nationalencyklopedins Ordbok (NEO) definieras ordet enligt följande:

Citat:

1 objektiv [åb´- el. -i´v] adj. ~t Ordled: ob-jekt-iv 1 som enbart tar hänsyn till fakta vid bedömning m.m. {mots. subjektiv 1} {--> neutral 1, opartisk, saklig}: marken måste värderas av en ~ värderingsman; ~a sakkunniga Bet.nyans: om handling e.d.: en ~ redovisning; ~ forskning Hist.: sedan 1848; av medeltidslat. objectivus med samma bet.; till objekt 2 som har att göra med objektet i en sats {-->subjektiv 2}: ~ predikatsfyllnad; ~ genitiv Hist.: sedan 1834; se 1objektiv 1

När jag säger att moralen är subjektiv menar jag flera saker. Dels menar jag att moralen är en egenskap hos ett värderande subjekt, dvs som du skriver att för mig är det fel att mörda, medan en autist som saknar förmågan till empati inte gör det. Det finns ingen egenskap hos själva mordet som gör att det är fel, utan det finns egenskaper i mordet som gör att du och jag anser att det är fel att mörda.

Om moralen vore objektiv skulle dina och mina subjektiva åsikter kunna vara felaktiga. Mord skulle kunna vara rätt även om alla människor i hela världen ansåg att det vore fel. En objektiv moral kan därför användas för att motivera sådant som vi alla är ense om att det är fel. En nazist kan hävda att det är hans moraliska plikt att utrota alla handikappade, för att ta ett konkret exempel. Även om den som medverkar till att mörda handikappade mår otroligt illa av det och subjektivt känner att det är fel kan han motivera sina handlingar med att han bara gör sin objektiva plikt för mänsklighetens bästa.

En annan betydelse av att moralen är subjektiv och inte objektiv är att det inte svävar omkring en objektiv moral som vi kan upptäcka. Ingen har någonsin bevisat existensen av en sådan moral. Tron på en objektiv moral är lika grundlös som den teism du kritiserar. Tron på en objektiv moral är alltså i själva verket lika subjektiv som en subjektiv moral. Du bara maskerar din egen subjektivitet som skenbar objektivitet.

En tredje betydelse av objektiv moral är en saklig och neutral moral, men hur kan man vara neutral i moraliska frågor? Kan du verkligen se på ett mord och utan känslomässigt engegemang kallt och neutralt konstatera att det är fel? Väcker inte ett mord med nödvändighet en stark känsla av olust inom dig? Är det verkligen möjligt för en kännande människa att ställa sig utanför moralen och kallt konstatera att det är ett faktum att något är rätt eller fel?

Slutligen vill jag kort kommentera några av dina påståenden:

Om moralen är subjektiv leder det inte till att vad som helst kan rättfärdigas. Tvärt om innebär det att ingenting kan rättfärdigas. Vilken kraft får ett argument som säger att "för mig är det rätt att mörda"? Vilken övertygelse av att mord är rätt kan det inge hos en person som säger att "för mig är det fel att mörda"? Om jag anser att mord är dåligt kommer jag ju att vilja motverka mord oavsett vad du tycker. Om moralen däremot är objektiv måste du kunna bevisa objektivt att mord är fel och det är omöjligt. Du måste alltid ha med minst en subjektiv värdepremiss som du inte kan bevisa objektivt. Om inga sådana premisser finns med i argumentet blir det förvisso objektivt, men det blir inte ett argument som rör moral.

Rättigheter går också att motivera med en subjektiv moral. Rättigheter är inget annat än samhällets konventioner. Om vi genom demokratiska metoder beslutar att alla har rätt till sjukförsäkring så blir det en rättighet i vårt samhälle. Någon objektiv rättighet som svävar omkring i universum och väntar på att upptäckas existerar inte, och även om en sådan rättighet existerade skulle det inte vara säkert att vi ville införa den i samhället.

En objektiv moral blir därför totalitär. Det blir ett sätt att kringgå den demokratiska processen och införa rättigheter som ingen vill ha, alternativt ta bort rättigheter som vi egentligen skulle vilja behålla. Demokratisk dialog och diplomatiska förhandlingar där man försöker enas med varandra och utveckla moralen blir överflödig och ett oönskat hinder för att införa den "objektiva" moralen. Det ser man tydligt på den kompromisslösa inställningen hos fundamentalister i alla religioner (t.ex kristendom, islam, judendom, hinduism) där det handlar om att tvinga igenom sin moral med alla medel. Alla fundamentalister resonerar som så att deras religion måste få makt i samhället för moralens skull.

Sedan säger du emot dig själv när du skriver att visserligen måste moralen vara objektiv men utöver det kan man även vara subjektiv. Jag har fått lära mig att när någon säger emot sig själv på det sättet ska man vara misstänksam. Även om de andra punkterna i ditt inlägg inte var särskilt starka är det här den svagaste punkten i ditt resonemang. Om subjektiva omdömen alltid är fel är det fel att göra vissa subjektiva omdömen. Om det inte är fel faller hela ditt tidigare resonemang. Ur en motsägelse kan allt härledas så din motsägelse leder till att vad som helst kan rättfärdigas.

Jag tycker också att det är en smula ironiskt att närhelst någon hävdar att moralen är objektiv är det alltid deras egen moral som är den objektiva moralen. Det är ett tydligt exempel på att talet om objektiv moral bara är ett sätt att maskera sina egna, subjektiva, åsikter som skenbar objektivitet.

Objektiv etik är baserad på fakta, d.v.s. på människans faktiska behov. Ett objektivt värde är något som faktiskt är värdefullt för människan, och existerar oberoende av vad man tycker eller känner.

Citat:

Om moralen vore objektiv skulle dina och mina subjektiva åsikter kunna vara felaktiga.

Ja, objektiv moral innebär att subjektiva åsikter kan vara felaktiga. Subjektiv ?moral? innebär alltså att ingenting är fel, och att allt därför kan vara rätt, även mord.

Citat:

Mord skulle kunna vara rätt även om alla människor i hela världen ansåg att det vore fel. En objektiv moral kan därför användas för att motivera sådant som vi alla är ense om att det är fel.

Nej, moral separerad från rättigheter är en självmotsägelse, och mord är fel därför att alla har rätten till liv. Rättighetsbegreppet är ett moraliskt begrepp, och en etik som inte tar hänsyn till människors rättigheter är inte objektiv. Det är den subjektiva etiken som kan användas för att motivera mord och andra brott mot människors rättigheter.

Citat:

Kan du verkligen se på ett mord och utan känslomässigt engegemang kallt och neutralt konstatera att det är fel?

Man behöver inte se på ett mord, eller tänka på mordoffret, för att konstatera att mord är fel. Det räcker att veta att rätten till liv är en grundläggande rättighet. Rätten till liv är grundläggande därför att livet är det grundläggande värdet.

Citat:

Om moralen är subjektiv leder det inte till att vad som helst kan rättfärdigas. Tvärt om innebär det att ingenting kan rättfärdigas.

Detta är två sidor av samma mynt. Det innebär att inte skilja på rätt och fel. Och detta är i princip det samma som den bibliska etiken. Människans första synd var att äta av trädet som ger kunskap och gott och ont. Man är alltså en syndare om man använder sitt förnuft för att skilja på rätt och fel. Istället ska man blint följa Guds vilja. Och att blint följa sina subjektiva känslor är den sekulära varianten av samma etik. Båda innebär att moralen är blind, men då finns det egentligen ingen moral, för man kan inte vara moralisk utan att skilja på rätt och fel.

Citat:

Rättigheter går också att motivera med en subjektiv moral. Rättigheter är inget annat än samhällets konventioner. Om vi genom demokratiska metoder beslutar att alla har rätt till sjukförsäkring så blir det en rättighet i vårt samhälle.

Rätten till liv är grundläggande; en förutsättning för alla andra rättigheter, och står över samhällets konventioner. Rätten till liv är inget man skal förhandla om eller rösta om i demokratiska val. Om rättigheter endast är något man röstar fram kan man också rösta bort dem. Demokrati garanterar därför inte att människors rättigheter upprätthålls, särskilt inte i samhällen där irrationella idéer dominerar. Hitler fick makten i ett demokratiskt val, och kunde därmed kränka miljontals människors rättigheter. Demokrati är bra i många sammanhang, men allt bör inte bestämmas demokratiskt.

En etik som är baserad på fakta är inte auktoritär. Tvärtom; etiken kan endast bli auktoritär när den utgår från en auktoritets subjektiva åsikter istället för verkligheten. Det är alltså den subjektiva etiken som kan bli auktoritär. Människor bör lära att tänka rationellt och självständigt istället för att blint lyssna på auktoriteter.

Citat:

Sedan säger du emot dig själv när du skriver att visserligen måste moralen vara objektiv men utöver det kan man även vara subjektiv.

Nej, jag säger inte emot mig själv. Det är ett faktum att det finns både objektiva och subjektiva värden, och detta är inte en självmotsägelse. Men det är möjligt att ha subjektiva värden som är i konflikt med de objektiva värdena. George Smith förklarar detta på följande sätt:

?First, there is the objective sense of ?value," in which things are of value to man ? i.e., conducive to his welfare?whether he chooses to recognize them or not. Second, there is the subjective of ?value,? in which ?value? designates the result of an evaluative process; and a man?s values, in this case, represent his personal preferences. It is possible, therefore, for a man to value things (in a subjective sense) that are not in fact of value to him (in an objective sense). Man can pursue self-destructive courses of action; he can pursue goals that are detrimental to his welfare.?

Exempel: Mat är ett objektivt värde, för det är ett objektivt faktum att mat är värdefullt för människan. Utan mat dör vi. Smak är däremot ett subjektivt värde. Vilken mat man föredrar är därför subjektivt. Mat kan alltså tillfredsställa både ett objektivt och ett subjektivt behov utan att detta är motsägelsefullt. Men om man bara äter godis tillfredsställer man bara det subjektiva smakbehovet på bekostnad av det objektiva näringsbehovet, och då blir man sjuk. Detta är ett enkelt exempel, men det visar att det finns både objektiva och subjektiva värden, och att de objektiva värdena är viktigast för vår överlevnad. I andra sammanhang kan det vara svårare att identifiera vad som är objektivt och subjektivt, men det är ju därför moralfilosofi är viktigt. Det är den etiska vetenskapens uppgift att identifiera de viktigaste värdena, och med denna kunskap utveckla en rationell och hälsosam etik.

Men det faktum att objektiva värden är viktigast för vår överlevnad betyder inte att subjektiva värden är oviktiga. Utan känslor blir livet meningslöst och då är vi inte motiverade att göra det som krävs för att överleva. Känslor har alltså en överlevnadsfunktion. Men detta förutsätter att man har subjektiva värden som inte är i konflikt med de objektiva värdena, för annars blir man självdestruktiv.

Etik har i allra högsta grad med livet att göra. Det ligger i sakens natur. Man kan inte separera värdena från livet, för utan liv finns det inga värden. Det är därför livet är det grundläggande värdet; en objektiv förutsättning för alla andra värden. Och därför är livet den korrekta moraliska normen.