Just jag menar egentligen inte att detta ska ses som ett argument för existensen av gud. Men jag tänkte att det kunde vara bra att placera inlägget här. Möjligen att man kan se det lite som att jag här är lite som "djävulens advokat".

Jag har tänkt så här att gudshypotesen är ju vanligen formulerad som följer; gud är; allsmäktig, allvetande, evig, över allt närvarande, osynlig och okroppslig. Det är ju ungefär så som gudstroende ofta skulle beskriva gud.

Låt oss anta att det skulle finnas en gud med dessa egenskaper. Då skulle det ju vara fullt möjligt för den guden att hemlighålla sin existens, alltså kan man inte falsifiera den gudshypotesen. Sen kan man ju tycka att det inte är mycket till gudshypotes att ha om gud ändå inte har någon verksamhet och vägrar visa sig, gudshypotesen har ju knappast bekräftats.

Man kan lika gärna säga att man har en hypotes om en existens som har förmågan att hålla sin existens hemlig. Det går ju inte heller att motbevisa.

Att en del människor tror på gud säger mera om människornas tänkande, än om att det skulle finnas en gud.

Man kan ju tänka sig att "gud":s kropp är allt som existerar, där vi är små delar likaväl som våra celler är delar av oss. Så sett finns all kunskap i den yttersta kroppen. Den är dessutom evig och oändlig och ingen kan ställa sig och titta på den. Detta är en knepig historia, därför gör vi om den till en gubbe som sitter i himlen på samma sätt som att månen kan få bli en ost. Sen finns det dem som tycker att dem vill ha en bättre förklaring än en "gubbe bland molnen" och dem kan ju inte ha fel eftersom dem säger sig vara guds sändebud. Problemet är att på andra sidan jorden finns någon med samma ideer men utsagorna blir olika eftersom ingen av den verkligen pratat med "universum" (eller sett det). Men båda har ju RÄTT eftersom guds sändebud inte kan ha fel. Då är kriget igång!